Ritualer har mycket att säga. Jag slår vad om att det finns miljontals avhandlingar om ämnet, och därför läser de tyvärr en slags uppsats skriven av någon som bara ville prata om bilar – vilken karma...
För att återgå till ritualerna och lämna de karmiska frågorna åt sidan, säger han vem som vet att ritualer är standardiserade beteendenormer, som tjänar till att underlätta vår samexistens i samhället: "hej, hur mår du?", "snälla snälla", "god morgon" , "god eftermiddag" osv. Andra gånger representerar de endast förberedande handlingar för något som är värt att göra enligt en viss rit.
Efteråt, avsluta nämnda kaffe, dra ut «luften» från motorn och vrid på nyckeln utan att ha garantin att motorn kommer att vakna.
Föreställ dig hur det skulle vara att se en landslagsmatch utan att höra hymnen först... otänkbart! Halva "skämtet" ligger i dessa små saker. Saker som gör en "normal" händelse verkligen unik.
Ett annat exempel? Processionen för damerna. Det finns de som hävdar att hela ritualen för ömsesidig kunskap mellan män och kvinnor är mycket mer intressant än själva erövringen – vissa kallar det flirt – men återigen pratar jag om något jag vet väldigt lite om. Jag hoppas att jag äntligen börjar prata om bilar...
Ah! Det är då jag börjar prata om bilar. Med det sagt är det inte förvånande det körning som en manifestation av vilja och något alldeles speciellt, är också ett fenomen fullt av små och stora ritualer. Jag skulle till och med säga mer: det är på dessa ritualer som den mycket hyllade känslan av "körglädje" beror. Åtminstone i mitt fall är det så.
Ingen vet mer om ritualer än engelsmännen. Det verkar som att de är "föräldrarna" till saken. Den har en ritual för allt, sådan engelsk artighet, vilket inte är förvånande med tanke på dess historiska förflutna. Och så finns det amerikanerna, som går på samma linje men som har lagt till lite mer buller och dynamit till saken. De bytte ut teet, kakorna och den «mycket brittiska» mot en Diva med en kraftfull röst med en gitarr i ena handen, "The Stars and Stripes" i den andra och ett maskingevär på ryggen.
Det är omöjligt att inte gilla amerikaner, det är showbizkillar. När jag ser uttalandena från USA:s president till pressen, kommer jag på mig själv på jakt efter en hink popcorn. Jag hoppas alltid att det kommer att bli ett musikaliskt ögonblick, magi eller en explosion.
I grund och botten är både engelsmän och amerikaner skickliga på ritualer, med tillbörliga kulturella skillnader förstås. Vi portugiser har också våra ritualer. Men jag gick vilse igen. Vad ville jag egentligen prata om? Jag kom ihåg: bilar! En del av nöjet att köra bil är nära kopplat till olika ritualer. Körglädje är inte objektivt fött ur bilens effektivitet, hastighet och kraft... hur otroligt det än kan tyckas är allt detta ett tillbehör. Viktigt såklart, men tillbehör.
Ta exemplet med klassiska bilar. I många år framöver kommer klassikerna alltid att älskas. De erbjuder ritualer som moderna bilar inte gör. Jag kan nästan tänka mig att gå till mitt garage med en kopp kaffe i ena handen och en tidning i den andra, bara för att känna lukten som bara gamla motorer avger när jag äter frukost och läser den tidningen. Efteråt, avsluta nämnda kaffe, dra ut «luften» från motorn och vrid på nyckeln utan att ha garantin att motorn kommer att vakna.
Jag vet inte, osäkerhet är ibland givande. Annars har jag också ett bra botemedel: börja ritualen (en annan...) att öppna huven, klia mig i huvudet och tänka #$%!”#!!!
Men låt oss romantisera saker lite mindre och prata om mer praktiska ritualer . Som att till exempel få förändringar. Ah om förändringar! Vrid en tändningsnyckel. Ta på dig några läderhandskar för att köra den där roadstern. Motbromsar utan att känna störningar från elektroniska hjälpmedel. Öppet glasgolv. Vill du att jag ska fortsätta?
Vi kan även föregå med exempel inom motorsport. De ögonblick som föregår bildandet av startrutorna eller den rutiga flaggan. Klättringen till podiet sköljdes ner med champagne och där är det... nationalsången. Det är i dessa små detaljer som livets största nöjen finns.
Bara en sista ritual, jag lovar att det är den sista. Kom hem, slå på datorn och besök Bilreskontran. Finns det bättre? Vi hoppas att svaret är nej. Om de inte har en klassiker i garaget och en kopp kaffe i handen...